Helvetet har öppnat sina porter, och lät alla demoner ta sig ut. Dit de alltid ville. Till mig.
Fredagskväll var ett helvete, och jag var helt borta efter ett tag. 1250 mg av ren skit, som jag svalde tillsammans med vin. För att bedöva mental smärta, för att inte tänka. För att halvt dö, men ändå leva. Jag tog en "promenad" till bankomaten, för att köpa godis. Fast egentligen ville jag ha sprit, men ica säljer inget starkt. Var i alla fall räddad på vägen dit, och behövde inte gå ensam. Köpte godis istället, och energidryck.
Jag somnade i alla fall. I soffan. Fast jag hade det bästaste sällskapet någonsin, ingenting kunde jag göra för att hindra all skit jag ätit från att verka. Så jag sov. Och sov. Och vaknade till och från. Jag vet att jag lyckades nästan ta mig upp och knuffade ner energidryck burken så att jag spillde allting över bordet. Jag tog mig till toaletten också och var så borta att jag trodde jag kunde sova där och ingen skulle bry sig. Klockan 2 gick vi och la oss, och jag måste ha somnat snabbt för att jag inte riktigt kommer ihåg någonting från den kvällen/natten.
Det var nog ett av det värsta jag har varit med om, av min egen idiot. Sånt är livet.
Tankarna snurrar runt fortfarande, men jag mår relativt bra. Förutom huvudvärk, och illamående.
And everyone is so kind
With the lies that they tell themselves
Cause everyone is so blind
To the truth that they're ugly inside
No comments:
Post a Comment