4.

Veckan som gick har minst sagt varit hektisk.

Först på måndagen åkte Lucas in på psyket. Måndagen då jag kände för att hitta på massa saker med honom. Kändes ju liksom... otroligt värdelöst.

Och så har vi torsdagen. Då jag skulle vara så glad och se Dracula på Stadsteatern. Tydligen ville min kropp hindra mig från att ha det trevligt med teaterelever. Jag åkte in på akuten, och satt där i lite mer än fyra timmar. Fick en hel del smärtstillande, och mest låg där och väntade på att någon skulle komma. Det är antagligen någon nervinflammation, som t ex bältros eller någon annan nervsjukdom. Så nu går jag på otroligt mycket smärtstillande tills på onsdag i alla fall. Då ska jag till käkspecialisten, fixa käkröntgen och magnetisk resonans tomografi. Jag börjar faktiskt bli rädd. Jag är alltså inte rädd för att det är något allvarligt, det tror jag inte att det är, jag stör mig mest på att ha ont, men jag är rädd för själva röntgen och sånt. Vad det är bryr jag mig inte så mycket om, bara jag får någon lindring. Och så tror jag ju inte att jag kommer dö pga det, så att.

Ohwell. Idag ligger jag hemma, pga smärtan kunde jag inte ta mig till skolan vilket suger otroligt mycket. Måste ändå orka ta mig till apoteket sen för smärtstillande. Nu fick jag en kallelse från Akademiska också, det gläder mig att min läkare där är en polack, då kan jag förklara allting mycket bättre!

I fredags åkte jag också till Hanna. Vi tittade på Red Dragon och hade det allmänt trevligt, så där. Någonting jag gör alldeles för sällan. Min enda filmkompanjon hittills har oftast varit Andreas. Inte att jag tycker att han är jobbig, han är den enda filmnörden som lirar i min liga, så att säga, men det vore nog trevligt med annat folk också. Dra in alla jag känner i den där filmnördigheten.

Lördag spenderades i Uppsala, och på kvällen kom Andreas hit. Han stannade över natten och igår fikade vi med Hanna och Robin, vilket var otroligt trevligt.
Igår upptäckte jag också att varje gång efter att han har åkt hem inser jag hur mycket jag faktiskt gillar honom.

Nu borde jag gå och äta något, men jag känner hur jag återigen får ont i käken och hela högra sidan av ansiktet. Egentligen vill jag bara sova bort det onda. Se en bra film, lyssna på bra musik. Av ren beslutsångest lämnade jag tv:n på VH1, 80's vs 90's, och hoppas innerst inne på bra musik från den tiden. Det stod mellan att sätta igång Dawn of Ashes & Grendel på spotify och sova till det, eller Hans Zimmer/klassisk musik för den delen, eller sätta igång en bra film, det står fortfarande mellan Fight Club eller Pride and Glory. Fast jag har funderat lite på att försöka se klart Disco Pigs, eller Red Lights. Oh käre beslutsångest, gå och dö.

Nä, matdags nu känner jag. Jag kan inte leva på bara smärtstillande ju.