2012/12/28

17.

And I find it kind of funny
I find it kind of sad
The dreams in which I'm dying are the best I've ever had.


Allting känns så meningslöst nu. Allting.
Jag har varit i Uppsala med Hanna och handlat. Dagen var väl helt okej. Tills jag kom hem. Det är så typisk att jag aldrig kan vara glad en hel jävla dag. Aldrig.

Jag är så sur på hela världen och särskilt på vissa personer. Har lust att slå sönder skallen eller verkligen skada mig ordentligt. Det känns som att ingen finns när jag mår som värst. Ingen verkar ens märka något. Kanske lika bra. Alla andra är ju ändå viktigare och så.

Jag är bara rädd för mig själv. Men de som jag berättar det för vägrar tro på mig. Tack för stöd. Tack så jävla mycket.

Varje gång jag gör någonting för någon och sen blir det inte som jag tänkt, känner jag mig som en idiot. Liksom... här sitter jag och spenderar timmar på att göra någon annan glad och så gör jag det i onödan känns det som. Jag har sån enorm lust att gråta och göra något nu. Jag kanske ska, måste bara vänta och tänka ut något smart helt enkelt.

Har verkligen ingen lust att träffa människor nu.

No comments:

Post a Comment