2012/11/22

15.

Det känns som att jag måste skriva ner lite saker här, men nu när jag sitter här så kan jag inte komma på något.

Förutom att mamma väckte mig innan hon skulle till jobbet och sa att jag ska till vuxenpsyk och fråga om hjälp. När jag frågade varför så svarade hon bara "Så att någon kan ta hand om dig också, så som du mår nu igen."
Woah. Vad hände där liksom?

Jag tror att jag är ensam hemma nu. Om jag är det så lär vin bli min frukost. Det är nog det värsta med att vara ensam hemma. Jag kan inte låta bli att bara... göra saker jag egentligen inte borde. På senaste tiden har lusten att skada mig själv kommit tillbaka. Men jag kan stolt meddela att jag inte har skurit mig sedan läääänge. Så lite stolt är jag. Faktiskt.

Just nu känns som att hela världen är emot mig. Det känns som att bara två personer i hela världen inte ignorerar mig. Vilket är lite... ja, jag vet inte. Bra att iaf två personer bryr sig ju.

Om jag nu ska till vuxenpsyk, vad ska jag säga då?
Nu kommer tankar att slåss med varandra, mellan  ska jag och ska jag inte?

På lördag, förhoppningsvis, slipper jag vara ensam hemma. Då kan jag hänga med till bowlinghallen (förhoppningsvis) och veta att någon som står mig nära är precis där. Istället för att börja dricka klockan nio på morgonen pga ångesten. Typ.

Jag lär i alla fall återkomma så fort jag kommer på något jobbigt, för att skriva ner här.

No comments:

Post a Comment